Upptäck orsaker, symtom och behandlingsalternativ för hallux valgus (sned stortå). Lär dig effektiva strategier för att lindra smärta och förbättra fothälsan.
”Jag har halluxar.” Ja, det har vi alla. Men i vilket skick? Nästan varje vuxen känner till diagnosen hallux valgus. En diagnos som nämns inte bara bland lekmän, i tidningar, utan även bland experter. Stortårna är fotens viktigaste tår. De bidrar inte bara till att stabilisera foten och till hela kroppens balans, utan framför allt i frånskjutet. I artikeln får du veta allt du behöver om den här felställningen.
Innehåll:
Diagnosen hallux valgus är en av de vanligaste ortopediska deformiteterna, som dyker upp inte bara hos ortopeder utan även hos fysioterapeuter, fotterapeuter/podiatriker … och den möter även personalen i naBOSo-butiker.
Sned stortå handlar inte bara om själva stortån, som man lätt kan tro. Det är en komplex, gradvis tilltagande statisk deformitet i framfoten, där första mellanfotsbenet roterar inåt, dras utåt från de andra benen, den proximala (närmare kroppen/närmare fotleden) falangen i stortån vinklas inåt och hela tån kan även rotera mot sin yttre kant.
Det sker också förändringar på muskel nivå. Flexorerna (böjarna) och extensorerna (sträckarna) i stortån förskjuts lateralt (mer mot de andra tårna) och med tiden förkortas de.
I området kring huvudet på första metatarsalbenet (första mellanfotsbenet) bildas en så kallad bunion, en benig exostos (utväxt). Här pågår ofta även inflammatoriska processer som kan göra ont; huden vid leden är röd, ofta även varm.
Vanligtvis uppstår också artrosförändringar här och i vissa fall även osteofyter (benpålagringar direkt i leden). Båda problemen kan på sikt orsaka ytterligare komplikationer, som hallux limitus eller rigidus (begränsad rörlighet i stortån, total stelhet i stortån).
Stortåns grundled är platsen där två fotvalv möts – längsvalvet och tvärvalvet. Utan ett bra stöd mot underlaget i den leden får vi heller inga stabila ”pelare” för fotvalven. Hallux valgus kommer sällan ensam. I de flesta fall hittar man även andra relaterade problem, som nedsjunket tvärvalv, deformiteter i andra tår eller ett patologiskt läge i bakfoten.
Framfotens helhetsstatus påverkar också hur trycket fördelas. I en överväldigande majoritet av fallen vid hallux valgus avlastas stortåns grundled, ibland tappar den stödet helt. Trycket flyttas då mot huvuden på de andra mellanfotsbenen, där det mycket ofta uppstår förhårdnader och keratos; liktornar kan också uppstå och området blir smärtsamt.
Enligt litteraturen ligger stortåns fysiologiska position mellan nio grader valgus och varus (inåtvinkling och utåtvinkling). Ledytorna är inte helt plana utan lätt rundade, vilket gör att rörelse i valgus och varus är relativt lätt – till och med fysiologisk. I vissa rörelser är dessa avvikelser helt naturliga, och utan dem skulle vi inte kunna fungera.
Förutom hur strukturerna står i förhållande till varandra är vi intresserade av muskelfunktion och rörelseomfång. Musklerna ska vara tillräckligt starka och rörligheten lagom. Varken överrörlighet eller begränsad rörlighet är önskvärt. För gång är minst 30 graders dorsalflexion i stortån (att lyfta stortån) fysiologiskt. Om detta saknas hittar foten kompensatoriska rörelsemönster som kan bidra till deformiteter.
Patologisk position och otillräcklig funktion i stortån påverkar hela kroppen – och tvärtom påverkar kroppens segmentposition fotens och stortåns position.
”Min mormor hade det, mamma har det och min syster har det också. Jag har det inte än, men jag är rädd att jag ska ärva det.” Ja, det är en mening jag ofta hör på mottagningen i olika varianter. Genetik spelar en mycket stor roll – inte bara vid den här diagnosen.
Det är inte så att du ärver hallux valgus i sig, men du kan ärva en predisposition för felställningen. Benens form och storlek – och därmed även ledytorna – är genetiskt betingade. Även kvaliteten på bindväv och mjukdelar kan påverkas.
Till dessa faktorer, som vi bara kan påverka i mycket liten grad, hör även så kallad Mortons fot, där första mellanfotsbenet är kortare än det andra. Då påverkas fotens biomekanik; ett stabilt stöd i stortåleden saknas och frånskjutet sker ofta inte via stortån utan via andra tån.
Som kompensation ses ofta att foten pekar mer utåt samt tryckpunkter eller keratos i området vid stortåns ledhuvud på utsidan.
Sedan finns direkta påverkan – fel val av skor, men även strumpor. Dessa två aspekter är inte den primära orsaken till att deformiteten uppstår, men de får inte förbises.
Sist men inte minst får vi inte glömma indirekta faktorer, till exempel sänkt längsvalv, framfotens position, metabola och reumatiska sjukdomar. Hit räknas även traumatiska förändringar.
Konservativ behandling är inte alltid helhetsinriktad. Ofta stannar terapeuten vid att bara behandla foten (från fotleden och nedåt), och i värre fall bara området kring stortån. Behandlingen utgår från helhetsstatus och graden av deformitet, baserat på besvärens karaktär hos den enskilda personen. Som du redan har förstått är det här ett omfattande problem utan någon snabbfix.
Övningarna bör vara inriktade på hela nedre extremiteten. Man använder mjukdels- och mobiliseringstekniker för framfoten, men även för resten av foten.
Man kan använda passiva korrigerare som är tillverkade av mjuk silikon. Vissa fotterapeuter/podologer gör korrigerare helt efter mått. Dessa korrigerare kan även användas vid gång.
Det finns också nattortoser som kan vara smärtsamma och obekväma och är avsedda endast för vila/avlastning. En liknande princip har även separeringsstrumpor, som används för avslappning och kan hjälpa till att mjuka upp framfoten – och hela foten.
Kinesiotape hjälper till att hålla stortån i en mer centrerad position, även vid gång. Nu finns det även strumpor i ett specialmaterial på marknaden som har en liknande funktion som tejp. De finns hos utvalda fotterapeuter/podologer.
Sist men inte minst kan ortopediska inlägg hjälpa, anpassade exakt efter den specifika foten. Om inlägg kan du lyssna på PODCAST: Bc. Edita Prošková: Inlägg och andra kompenserande hjälpmedel.
Med individuellt tillverkade inlägg menas en sula till skon som väljs utifrån din fots proportioner och därefter finjusteras under din fot. Korrigeringar har sina principer, och det är bara i undantagsfall som båda inläggen korrigeras på exakt samma sätt.
Kirurgi har också sin plats, men före varje ingrepp är det bra att genomgå en välplanerad och målinriktad rehabilitering. Det finns beskrivet mer än 100 olika kirurgiska tillvägagångssätt. De fyra vanligaste metoderna är: ingrepp i mjukdelar, osteotomi, resektionsplastik av leden och artrodes.
Målet med operationerna är att stortån ska hamna i bästa möjliga position för både stöd och dynamik. Ett av målen är också att minska smärta och att kunna ”få plats” i skor. Efter operationen bör det i alla fall ske en rehabiliteringsperiod under ledning av en fysioterapeut.
I många fall uppstår tyvärr återfall, eftersom kirurgi inte behandlar orsaken till problemen – och ofta rekommenderas inte heller rehabilitering.
Förebyggande är väldigt viktigt. Som med allt. Vad kan du göra för dina fötter? Först och främst är en förebyggande kontroll hos en podiatriker en bra idé. Hen undersöker dina fötter och uppmärksammar sådant som kan förbättras – som ni sedan kan arbeta vidare med.
Ett riktigt bra hjälpmedel är de tidigare nämnda separeringsstrumporna. Det är strumpor med mellan-tårna-rullar. När du tar på dem sker en mjukdelsavslappning i mellanrummen mellan tårna, på fotryggen och även i resten av foten.
De kan hjälpa vid många olika typer av fotsmärta – från hälar och fotvalv till själva tårna. Men observera: de är avsedda för avslappning, inte för gång.
Rätt skor är en viktig del i att förebygga många deformiteter. Skorna bör följa din fots form. De ska vara tillräckligt långa och breda. De ska sitta perfekt över vristen och vid hälen. Vissa trivs med en högre sula, andra med en tunnare. Generellt bör de vara tillräckligt böjliga i alla riktningar, även i vridning.
I vissa fall passar en fastare sula bättre – det är något man får bedöma tillsammans med en expert utifrån det enskilda fallet. De bör inte ha drop eller klack. Glöm inte heller strumpor. För smala, kompressionsstrumpor eller strumpor med olämplig form gör inte heller dina fötter någon tjänst.
Var aktiv. Gå barfota så mycket som möjligt på varierat underlag. ”Härda” dina fotsulor – inte bara när det gäller temperatur, utan även stimuli. För vissa kan till och med gräs kännas obehagligt i början. Med tiden vänjer sig foten och du kan byta gräs mot småsten, sand, grus. Du kan göra toe yoga, självmassage av fötterna … eller boka in en massage.
Glöm inte regelbunden fotvård. Filning av hård hud, återfuktning av huden, nagelvård.
Om du är osäker på hur dina fötter mår – tveka inte att vända dig till experter. Även förebyggande är viktigt, och många gånger hade ett tidigt besök kunnat stoppa en försämring. Om du låter problemen gå för långt kan de strukturella förändringarna redan vara irreversibla.
Artikeln har tagits fram i samarbete med Bc. Edita Prošková, som arbetar med både förvärvade och medfödda fotproblem hos barn och vuxna. Med hjälp av övningar och podiatrisk utrustning hjälper hon till att återställa nedsatt fotfunktion, som påverkar hela rörelseapparaten.
Edita Prošková – fysioterapeut, podiatriker på Facebook och Instagram
Zákaznický servis
Du befinner dig på www.premiumbarefoot.se
Ange din e-post, snurra hjulet så skickar vi vinsten även till din inkorg.
Vi har även skickat koden till din e-post. Gäller till .
Ingen fara, du har ett försök till.
Ingen fara, försök igen nästa gång. Under tiden skickar vi nyheter och rabatter via e-post.
- SE
Čeština
Magyar
Slovenščina
Română
български
English (US)
English
Slovenčina
Polski
Dansk
Nederlands
Suomi
Español
Français
Português
Deutsch (DE)
Deutsch (AT)
Deutsch (CH)
