Hur förbereder du ditt barn för förskolan så att morgonlämningarna inte blir till tårfyllda prövningar? Vi delar med oss av beprövade tips – både inför starten och under själva inskolningen.
Jag är mamma till fyraåriga Sárinka och sexåriga Samík. Av alla möjliga alternativ valde jag en klassisk kommunal förskola med blandade grupper. Jag lade stor vikt vid förberedelserna inför det här viktiga steget i mina barns liv och delar gärna med mig av hur allt gick till – så att även dina barn kan få förskolan som en plats de ser fram emot: nya kompisar och nya upplevelser.

Det är viktigt att prata om förskolan med barnen på ett positivt och realistiskt sätt, och försöka undvika den där ”föräldrastrategin” att skrämmas med förskolan – så att barnen inte får en negativ bild och blir rädda för att gå dit.
För mig fungerade det bra, både före och under förskoleåret, att leka igenom olika situationer med Samík med hjälp av lego. Vi lekte förskola med figurer, följde förskolans dagsrutiner och jag hittade även på olika situationer som vi sedan löste genom rollekar (t.ex. någon tar min leksak, jag kan inte knäppa jackan, en kompis knuffade mig, jag saknar mamma/pappa …).
När du förbereder barnet för förskolan kan barnböcker på temat vara till stor hjälp. Tack vare dem kan barnen lättare föreställa sig vad som väntar, och även efter att de börjat kommer de ofta vilja att ni läser dem om och om igen – eftersom de gillar att böckerna visar situationer de känner igen från förskolan.

Det som definitivt underlättar tiden på förskolan är hur självständigt barnet är: att kunna klä på sig och ta på sig skor med lite hjälp, äta själv, gå på toaletten, tvätta händerna med tvål, använda näsduk, plocka undan leksaker efter sig … Självklart hjälper pedagogerna gärna till med allt, men ju mer självständigt och oberoende barnet är, desto tryggare kommer det att känna sig – och slipper hamna i situationer där det känner sig ”dåligt” eller otillräckligt.
Du kan också göra på- och avklädningen enklare genom att välja rätt kläder och skor.

Det som många föräldrar oroar sig mest för är morgonlämningen på förskolan, som ibland kan innebära gråt och att barnet inte vill gå dit. Barn försöker ofta övertala en att få stanna hemma. Av erfarenhet vill jag råda dig: gör inte det (alla sa det till mig också, men jag kände att jag ju visste bäst) – för barnen kommer ihåg det väldigt väl. Samík försökte sedan flera gånger igen och sa: ”Men du minns väl när jag grät jättemycket en gång, då fick jag stanna hemma.”
Ett tips för barn som gråter: bär inte in dem till förskolan i famnen och lyft inte upp dem i hallen för att trösta. Då blir det mycket svårare för barnet att släppa taget om dig. Ta hellre barnet i handen, eller sätt dig på huk och ge en kram.

Hos oss gick inskolningen utan större problem, men eftersom många mammor hörde av sig till mig förra året som inte hade samma tur, bad jag mina följare om hjälp och samlade ihop några tips som kan hjälpa barnen. Även om det i de flesta fall framför allt är tiden som hjälper:
Barn gråter för att du är det viktigaste de har i livet, och när de ska till förskolan är de rädda att förlora dig. Ha förståelse och försök trösta dem.

När vi kom hem var Samík alltid överlycklig över att vara tillbaka bland sina leksaker och gick oftast direkt och lekte, vilket jag tyckte var bra. Det jag gillade mindre var att han började ta ut en del av sin frustration på Sárinka – något han inte gjort tidigare. Oftast var det en reaktion på något som hänt på förskolan.
Jag upprepade alltid för honom att om någon gör något han inte gillar, måste han säga ifrån direkt och tydligt visa att han inte tycker om det. Många mindre trevliga saker snappade han upp från barnen på förskolan (att säga emot, provocera, grimaser) och försökte sedan använda det hemma också – vilket blev ett stort tålamodstest för oss alla.
Man behöver vänja sig vid att när barnet börjar i förskolan kommer det att påverkas av andra människor än dig – och att det hör livet till.
Barn håller ofta sina känslor i schack på förskolan, och när de kommer hem till en trygg och välbekant miljö släpper de fram dem. Det kan vara tufft för alla. Flera gånger hände det att barnen började bråka redan i hallen eller i bilen, sa emot eller helt enkelt inte lyssnade. Det gjorde ont och ibland behövde jag smälta det, men det är viktigt att inte ta det personligt och att tänka: ”det är bara en period”.

Lucie @schoolofmylife
Framför allt mamma till två små barn: Samuel (6 år) och Sára (4 år). Jag har studerat vid Pedagogiska fakulteten vid Karlsuniversitetet, och min utbildning påverkar i stor utsträckning även innehållet jag skapar på sociala medier och på bloggen, där jag varit aktiv sedan Samík föddes.

Du befinner dig på www.premiumbarefoot.se
Ange din e-post, snurra hjulet så skickar vi vinsten även till din inkorg.
Vi har även skickat koden till din e-post. Gäller till .
Ingen fara, du har ett försök till.
Ingen fara, försök igen nästa gång. Under tiden skickar vi nyheter och rabatter via e-post.