Så klarar du inskolningen på förskolan utan onödig stress

Att börja på förskolan är en stor förändring – inte bara för barnet, utan för hela familjen. Hur förbereder du er så att steget in i det okända blir så stressfritt som möjligt?

Att ett barn börjar i förskolan är en av de största förändringarna i en människas liv, även om det inte alltid känns så. För första gången lämnar barnet familjens trygga famn och går till en institution – där det sedan med stor sannolikhet kommer att fungera ända fram till pensionen. Den här övergången är ofta komplex och krävande. Men det finns många sätt att göra den enklare. Ja, framför allt vi föräldrar.

Att börja på förskolan är krävande

Fram till starten i förskolan har barnet främst tillbringat tiden med mamma, pappa, andra släktingar och vänner med jämnåriga barn. I gruppen är barnet plötsligt ”själv” – med nya pedagoger och samtidigt tillsammans med upp till 27 andra barn. Plötsligt väntar många uppgifter, rutiner att följa, och även om pedagogerna är fantastiska (vilket de i de flesta fall verkligen är) kan det uppstå jobbiga situationer som inte går att undvika, hur gärna man än vill.

För 28 barn kommer från 28 familjer med 28 olika uppfostringsstilar – och det måste landa i en rimlig gemensam kompromiss, annars skulle ingen förskolegrupp kunna fungera. Samtidigt finns det stora skillnader mellan barnen – både i ålder och till exempel i färdigheter, intellekt, kunskaper, personlighet eller temperament. Blandningen blir ofta vild, och man kan aldrig förbereda sig perfekt. Men som förälder kan du ändå påverka en del och göra starten lättare för barnet.

Vilken roll spelar föräldern?

Även om det kan verka som att vi hamnar i bakgrunden i barnets ögon när förskolan börjar, är det inte så. Det är just med oss barnet har sin mest intima relation – och den behöver fortsätta att fördjupas. Du behöver försäkra barnet om att även när det är på förskolan är det fortfarande älskat, att du tycker om det mer än något annat i världen. I den omfattning som just ditt barn behöver. För vissa räcker det att höra det en gång i veckan, för andra hundra gånger om dagen. Men den trösten behöver vi ge.

Vi är fortfarande den trygga hamnen som barnet alltid återvänder till. I en familj som fungerar väl är det just den här känslan av trygghet som hjälper allra mest.

Förbered barnet – och dig själv

Min dotter började på förskolan i september när hon var tre år. Det var väldigt intressant att se allt ur ett annat perspektiv än lärarens. Nu går vi igenom några principer som hjälper och fungerar oavsett vilket barn det handlar om.

• håll alltid det ni har kommit överens om – ”jag kommer direkt efter lunch” betyder att jag verkligen kommer direkt efter lunch
• dra inte ut på avskedet – när det blir gråt: en puss, en kram och sedan klart. Den tjugonde ”sista” pussen hjälper ingen
• det finns en bra formulering: ”Vi har alla ett jobb här i världen. Vårt jobb var att vara hemma tillsammans och lära oss allt möjligt, medan pappa byggde broar. Nu ska jag ha som jobb att ta hand om människor, och ditt jobb är att gå till förskolan, leka där och lära dig massor av nya saker.”
• lämna inte barnet på förskolan längre än nödvändigt – barn är små bara en gång, och det går alldeles för fort. En nära relation för livet bygger vi inte om barnet är på förskolan åtta timmar eller mer varje dag. Självklart bara om familjens ekonomi och arbetssituation tillåter det
• många små detaljer som vi tittar på i avsnittet ”Praktiska tips”

Hur väljer man förskola?

Det klassiska dilemmat kommer redan vid valet av förskola. Enligt forskning är den vanligaste faktorn avståndet. Men min fråga som lärare är: vill jag ha en förskola som ligger nära – eller en som håller hög kvalitet? Självklart kan den närmaste också vara bra, men statistiskt sett är det mindre sannolikt. Och ja, vi pratar om platser där det faktiskt finns ett val. Om det bara finns en enda förskola inom två mil är det förstås ett självklart val oavsett allt annat.

Den bästa indikatorn är som alltid rekommendationer. Vänner, släktingar, grannar – vem som helst med verklig erfarenhet. Och den ljuger inte. Aldrig. Om fem personer oberoende av varandra säger att en viss förskola är fantastisk, så är den med mycket, mycket, mycket stor sannolikhet det också.

Mina personliga tips som hjälper i beslutet:

• har förskolan en stor gård? Toppen
• går de ut i alla väder? Toppen
• har barnen samma pedagoger i tre hela år? Suveränt
• finns det massor av aktiviteter/”klubbar”? Inte bra (det här skulle kunna vara en egen artikel… kort sagt: för många aktiviteter är skadligt – även två i veckan – både ur pedagogers och barns perspektiv och enligt internationell forskning)
• är förskolan full av barnens egna alster, alltså inte Ctrl + C/Ctrl + V-bilder som 1986? Toppen
• är förskolan generellt visuellt trevlig? Toppen
• när jag möter barn från den förskolan ute på promenad – verkar de glada? Perfekt!

Kommunal/privat/alternativ

Jag har personligen alltid arbetat i kommunal förskola, men det betyder inte att jag principiellt har något emot alternativ eller privata förskolor.

När det gäller alternativ (t.ex. Montessori, Waldorf, Začít spolu) ser jag dock ett stort problem – de här verksamheterna är samtidigt också filosofier. Montessori betonar till exempel naturmaterial, men att välja en Montessori-förskola bara för att det råkar vara trendigt just nu, samtidigt som man har allt hemma i plast, känns lite som poserande. Dessutom är det inte säkert att pedagogerna är ”på samma våglängd” som filosofin.

Med privata förskolor är problemet att de inte kontrolleras av staten (de faller vanligtvis inte under den tjeckiska skolinspektionens jurisdiktion), och mina rent privata erfarenheter är att barnen där mest bara blir passade. En privat förskola kan ge en mindre barngrupp, men fråga hur ditt barn faktiskt utbildas.

Nackdelen med kommunala förskolor brukar i sin tur vara stora barngrupper. Där det finns fördelar finns det alltid också nackdelar. Det är upp till mig som förälder att avgöra vilken faktor som är viktigast i valet.

Förskolan är framför allt en utbildningsinstitution, inte en ”barnpassningshörna”. Det är något alla behöver vara medvetna om: vill jag bara ha barnet passad – eller vill jag att det ska få en bra pedagogisk grund?

Praktiska tips

När barn börjar i förskolan upplever de enorm stress, vilket är helt logiskt. Det är som när vi börjar på ett nytt jobb. Och då har vi själva valt det, vi vet vad vi ger oss in i, och vår emotionella mognad är på en helt annan nivå – ändå kan det vara ganska tufft. Men det finns små saker som kan minska stressen rejält.

Självständighet i vardagen

Om barnet klarar att ta hand om sig själv (äta, gå på toaletten, klä på sig) blir det inte beroende av andras hjälp. Det stärker självkänslan och autonomin och barnet hamnar inte lika ofta i situationer där det inte kan, inte klarar, måste vänta på hjälp.

Kläder

Sådana som barnet klarar att ta på sig själv och som är praktiska. Overall är visserligen skön, men att kissa blir ett elände. Skosnören och fingervantar rekommenderas också starkt att undvika (se föregående avsnitt). Ingen stor stil – framför allt praktiskt och funktionellt, och så att barnet kan leka ordentligt utan att vara rädd för att få skäll.

Rutiner

Regelbundenhet är en av de grundläggande psykologiska egenskaperna hos förskolebarn. Därför ser vardagen på förskolan likadan ut varje dag. Det ger en känsla av trygghet, eftersom barnet vet vad som ska hända. Samma sak hemma – till exempel samma tid i säng, samma tid upp.

Ritualer

Täta kopplat till detta är ritualer (till exempel en kvällssaga). Det är dagliga stunder som alltid återkommer och som ger barnet struktur i dagen, eftersom tid är väldigt relativt för små barn, och det blir något att se fram emot. Jag bär till exempel alltid hem min dotter på axlarna när allt har gått bra på förskolan.

Bemötandet av barnet

Innan starten behöver ni prata om förskolan och gå dit och titta. Gör gärna en visuell dagsplan – du kommer, byter om i hallen, leker, det blir mellanmål, leker igen, går ut, äter lunch och så går du hem. Framför allt: motivera barnet (men inte muta), beskriv, förklara, prata.

Öppet hus

Titta på allt ni kan (hall, avdelning, utrustning…); varje verksamhet har sin egen ”känsla”. Och eftersom en verksamhet består av människor: lär känna dem. Fråga inte om maten är nyttig (i varje förskola i Tjeckien lagas nyttig mat), utan vilka värden förskolan utvecklar hos barnen och vad de fokuserar på i undervisningen. Svårt för den som inte är insatt, jag vet – men här vill vi gå på djupet.

Mitt barn fick ingen förskoleplats – vad gör jag nu?

Har mitt barn redan fyllt tre, fick ingen förskoleplats och ”det är inget att göra”? Det borde det inte vara.

Av min erfarenhet spelar huvudmännen (men observera att det kan skilja sig drastiskt från plats till plats – här beskriver jag situationen i Plzeň) ofta ”döda” och räknar med att föräldrar saknar information och inte känner till sina möjligheter. Och i praktiken gör de ofta inte det. Så: se föregående stycke och ring först rektorn/förskolechefen. Om det inte finns plats – vidare till huvudmannen.

Och en viktig sak – vid antagning till förskola används systemkoefficienter som tilldelas till exempel utifrån barnets ålder, bostadsadress, syskon i förskolan… vilket innebär att förskolans ledning egentligen inte har någon påverkan på antagningen. Systemet rangordnar de antagna barnen och så är det klart. Om vi hamnade under strecket kan vi fortfarande få plats, eftersom någon inte börjar alls, någon flyttar osv., och mitt barn klättrar upp i systemet. Men om barnet är tre år och fortfarande är under strecket i slutet av augusti – se igen ovan.

Det kommer att gå

I mitt arbete har hundratals barn ”passerat mina händer” och utan undantag har alla till slut älskat förskolan. Starten kan vara tuff, men allt är tillfälligt – och ”jag vill inte till förskolan” blir snart ”jag vill inte gå hem från förskolan”. På riktigt. Och det kommer mycket tidigare än du tror. Skruva upp tålamod, vänlighet och empati till max och lita på att du och ditt barn klarar det tillsammans.

Mgr. Ondřej Koželuh

Avslutar en doktorandutbildning i allmän pedagogik, undervisar vid ZČU i Plzeň blivande förskollärare, och har själv undervisat i förskola i fem år. Författare till boken Učitelem ve školce. Leder utbildningsseminarier för både föräldrar och lärare.

Vart går du härnäst:

• Barefoot skor till skolan – från sneakers och stövlar till inneskor
• Det är dags att fixa tofflor, ryggsäckar, mellanmål – och tillbaka till skolbänken
• Så får du en härlig utflykt med barn: den som är förberedd blir inte överraskad